tinagustafsson

Ja tiden har gått...Det fick jag en stark känsla av när jag förra helgen besökte LOFTAHAMMAR!

Ronnie och Sandra hade hyrt stuga där och ville att jag och Zandra skulle komma dit över helgen, Tyvärr var inte Sandra där just då hon skulle komma först på måndag då konserten i Göteborg (ni vet Madonna ) :) var slut.



Detta är köksingången till huset.



Tomten var 4000 kvadrat och därborta ser ni trädgårdmöblerna. Vi flyttade dom på kvällen fär att få solen när vi grillade.



Lillstugan som tillhörde tomten.





Det var verkligen en liten fin stuga. Pyttelitet kök men allt man behöver fanns. Lågt i tak på övervåningen och jag slog naturligvis i huvet två gånger. Ronnie ingen gång...:)


Badet låg alldeles nedanför huset.



Det ni nu ser framför er är en vik in från Östersjön.

För att ta det från början så var detta platsen i mitt liv som kom att betyda otroligt mycket.
Här grundades mycket för framtiden. Jag var fem år när mina föräldrar då i slutet av femtitalet skaffade en sommarstuga i detta Loftahammar. Min pappa arbetade på SAAB i Linköping då  och där bodde vi också i en villa pappa byggt.
(Kommer strax bilder på stugan.)

Här står jag nu dryga femtio senare i mitt liv med alla mina minnen som fullständigt bläddrar upp i min hjärna där jag står .


Badplatsen ser i princip likadan ut. Samma flotte på samma plats.
Flotten fanns nog inte förrän tidigt 70-tal.


Månz och Enzo är inte sena att hoppa i. Jag var inte heller så sen., Det var jätteskönt i vattnet.



Ronnie och Zandra står och diskuterar upplägg på träning. Dom har bestämt att gå på gymet nästa morgon.



Kian roar sig på landbacken.



Om ni tittar i bakgrunden så ser ni något som man längre aldrig hittar på badplatser. Ett minne blott. Omklädningsrum.
Vissa står kvar med sin nostalgi.


När jag var 14 år så tillät mina föräldrar mig att gå ut om kvällarna och komma hem lite senare . ( Kanske 22.00 minns inte exakt.) Varje gång jag gick till samhället så passerade jag denna lilla byggnad. Jag gick genom skogen först och så förbi badet och vidare genom villasammhället kapelludden sandbyhovsbryggan och så upp på genomfartsgatan och fram till kiosken som ju var samlingsplatsen.
När jag gick hem på kvällarna på sensommaren så var det så mörkt att jag inte kunde se handen framför mig.




Kanse har dom målat om den lite. Minns att den var träbrun invändigt.
När det finns tid i mitt liv vill jag skriva en bok. Jag har så mycket att berätta. Så mycket som hänt i mitt liv.
En bok som blir ägnad till mina barn och barnbarn.



Bilden är tagen från bryggan vid badet och man kan inte se våran stuga bland träden men den finns rakt bakom den lilla bastuflotten. Det ligger alltså till höger om det stora gröna huset som syns på bilden. Där både snåla tant Karin. Henne finns det mycket att berätta om och där gjorda syrran och jag ganska mycket bus.



Den här ungen är så himla lik sin farfar som vi naturligtvis passade på att träffa också. Barnen var helfötjusta och dom har nu träffats hela veckan. Fick just veta att dom har gett sin farfar ett halsband med deras namn på. Han blev såå glad.



Här syns lite av huset. Han som köpte huset har tyvärr låtit allt runtomkrin bara växa och växa.

Första gången vi kom hit för att titta på huset så minns jag till och med bonden. Han såg precis ut som en apa tyckte jag. Syrran och jag fnissade lte åt det. Minns att även mamma och pappa hade lite svårt att hålla sig.
På vänster sida har pappa gjort en tillbyggnad. Därför ser taket lite asymetriskt ut. Då på 50 talet så bestod stugan av ett enda rum och ena hörnet på huset vilade på en jättestor sten. Jag klättrade upp på den och ställde mig på tå för att kunna se in genom fönstret. Jag var jättelycklig för att vi skulle få en sommarstuga. Mamma var hemmafru så vi tillbringade hela sommarloven där och en del andra lov också.
Pappa gjorde ganska raskt en öppenspis i plåt som stod centralt i rummet. I mitten av rummet intill fönstret ställdes ett stort bord med en kraftig borsskiva som var brukligt förr. På var sida om bordet stod sängarna. Man kunde dra ut en säng under den säng som också blev sittplats på dagtid. På ena sidan av bordet låg mamma och pappa och på den andra låg Anette och Jag. När jag tänker på detta fylls jag bara av positiva minnen. Det är dom jag vill dela med mig av här.
( I min eventuella bok vill jag dela med mig av alla minnen).



Taget från kohagen. Till höger ser ni en grind. På den tiden var det grindar amn öppnade för de passerande bilar.
Anette och jag sprang flitigt dit och öppnade och tjänade vår grindslant. Hon lyckades alltid får mer pengar än mig för hon sprang förstås snabbare. Jag som redan då var överrörlig blev den klumpiga som snubblade och ramlade . En överrörlig kropp är ju inte stabil .
En gång hade en ko kommit igenom grinden och upp bakom vårat kök som bestod av en liten kokvrå med ett litet gasolkök. Just den här dagen stod mamma och gräddade pannkaka. När plötsligt en ko ställer upp rumpan precis utanför huset och behagar göra sina behov. :)  Mamma blev såå arg och fort som attan kastar hon upp fönstret med en sabla fart så det träffar kon hårt i rumpan så kon börjar skena upp i skogen och mormor som var och hälsade på kastade sig i sängen och skrattade så hon inte kunde andas...så ock vi...



Vi hade naturligtvis  en egen badplats (hö. på bilden) men på den tiden höll pappa rent på vass och sly så det var en jättefin badplats. Han byggde också en brygga som vi hade vår lilla eka vid. Inte några av de stora träden ni ser på bilden fanns. Backen jag står i är lite brantare än det ser ut . Nu ska jag berätta hur jag träffade mina kompisar.
Annika från Karlskoga och Kicki från Linköping som hade somarstuga lite längre ut på tättö.
Annika hade en lillebror Håkan. Kicki hade många bröder och alla hade namn som började på R. ( Det var efter en av dom bröderna Ronnie fick sitt namn.)
Jag stod uppe på altanen och hade inget för mig när jag plötsligt hör ett himla liv från backen.  Ett helt gäng barn kommer cyklande ner för backen och en av pojkarna sitter på en stor damcykel med stora hjul och sån där rundad ram , utan fungerande bromsar, och brakar rätt ner till badet och kör över bryggan och gör en volt rätt ner i vattnet . Annika (som jag då inte visste att hon hette)skrattade så hon höll på att dö. Vi tjejer var väl  sådär 10-11 år.
Jag såg min chans att få kompisar så jag skyndar ner och kompisar blev vi verkligen.  Annika och jag höll ihop i många år. När vi var i tonåren så hände mycket. Vi hade cool stil med slitna jeans hemmagjorda batiktröjor och säkerhetsnålar i jaensen för att hålla ihop dom.
Vi gick alltid barfota och med varsin transistoradio på axeln. Vi diggade 10 i topp klockan 3 på lördagar och svensktoppen klockan 11 på söndagar. Kanske på svensktoppen kl 10 på lördagar så det belv två timmar i streck.

En dag när vi promenerade inne i samhället så cyklar två killar förbi oss med tandemcykel och visslar på oss.
Jag höll på att dö för den ena killen var så snygg så jag bara blev stum. Mörk som natten. Han blev min senare och i några år . ( men det är en annan historia). Det var vi som döpte kaninburen.



Jag glömde ju nämna att jag färgat håret sen ni såg förra porträttet......hi hi

Tänk ändå att korna går i hagen fortfarande efer 50 år fast förstås inte samma tihi.



Detta är badplatsen på tättö och här brukade Annika och jag bada också. Härifrån ser man rätt ur till havet.




Härifrån Tättö kan man se in till Loftahammar.





Tättöcampingen finns fortfarande kvar men i mycket bättre skick. En restuarang som lagar jättefin mat och dom har världens godaste mjukglass. Skulle kunna åka dit enkom för den faktiskt. Ronnie älskar också mjukglass och vi åkte dit två gånger.


På vägen tillbaka fick jag lite bättre bild. Pappa buggde en ganska stor altan så småningom men dom har byggt ut den lite till. Pappa byggde även ut till två rum till och ett riktigt kök.
Så den lilla kokvrån blev vår sovalkov så småningom med våningsäng. Jag överst. Till att börja med så var det köket som kom till och några år senare tillbyggnade på sidan som gav två extrarum.



Här var som sagt vår egen badplats som då var ren från växlighet.


Till höger så ligger tant Karins brygga kvar. På andra sidan sjön ligger Källvik och där brukade man vara på festplatsen och dansa. Då tog man båten över. Har såå många roliga minnen från den tiden.
Utanför vassen här brukade jag fiska när jag var liten. Pappa också satt ofta och metade. Anette och pappa brukade följa med fiskaren på tättö ut och dra flundror.  När jag var ungefär 8 -9 år så tog jag båten själv en dag och snodde med mig pappas kastspö. Jag hade aldrig kastat förut. Bara titta på när han kastade. Jag ville pröva fiskelyckan.
Jag rodde lite mer till vänster som ni ser på bilden och på absolut första kastet får jag napp. 
En liten gädda hade lyckas fatsna på min krok, men jag tyckte så hemskt synd om honom och jag vgade ine ta bort kroken ifall den skulle bita mig :) så jag la håven, som jag klokt nog tagit med mig, och la den ovanpå gäddan.
Så rodde jag raskt hem alldeles upprymd och lite rädd för jag visste inte om jag skulle få bannor för att jag tagit kastspöt.
När jag la till vid bryggan hade gäddan själv lyckas ta sig loss från kroken vilket jag tyckte var väldigt skönt. Jag minns att jag egentligen inte ville göra så stor affär och ropa på hjälp .  Jag var ju alltid i skuggan och var den larviga fast jag ju egentligen inte var det. Jag var faktiskt så modig som  ingen uppfattade.
Stolt som tupp vände jag smidigt på håven och gädden trilla i och jag gick med raska steg för backen till huset och visade upp min första egna fångst. Visst belv dom snopna och jag minns väl att pappa inte trodde mig. Lite bannor för spöt fick jag men inte mer än att jag kunde noncha den för min goda fångst. Jag hade ju fixat en middag Haha.



Den här bilden är inzommad från den sidan stugan ligger. Detta är alltså Loftahammar. Det hyreshuset ni ser framför kyrkan är där jag bodde när Ronnie föddes. Jag träffades Ronnie Lindas Och Björns pappa Christer 1973. Vi flyttade in här efter en tids boende hos hans föräldrar ute på landet. -74 föddes Ronnie. De andra två kom tätt efter. 76 och 77.
Då hade vi byggt huset.


På söndagmorgonen när jag gick så var det så här vackert och spegelblankt på sjön.
Jag tog ett morgondopp.




Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst.


Månz och Enzo spelade kort på morgonen medan Kian och jag varit nere vid badet. Ronnie och Zandra var ju iväg och tränade och när dom kom tillbaka skulle vi ta båten ut på sjön. Ronnie hade sin båt med sig ju.












Så var vi på väg ut på sjön....Man kan se Ronnies bil stå där i slänten.



Man ser nu huset bättre från sjön







På väg mot sundet



Närmar oss sundet



Nu ser man öppningen. Detta sund har man väl passerat miljoner gånger både som barn och tonåring och vuxen. Med appa och utan pappa då jag ofta tog båten ut mot havet . La mig ibland på durken och låg och solade, man brukade åka ut till öar och till källvik och hallmare som var en stor camping med bad som var jättëlånggrunt. Christer och jag som fick ekan sen när mamma o pappa sålde stugen tog ofta med oss Ronnie i barnvagnsinsatsen som vi ställde på durken och gav oss ut på öarna.





En som just badad i sundet. Detta broade pojkarna.



Nu igenom och havet öppet framför. På vänster sida bakom sista viken med träden finns Hallmare. Vi åker mot höger sida till öarna.






Här har vi hittat en lugn vik.



Enzo hoppa i först för att rädda öskaret som Månz kastade i. Det var jätteskönt i vattnet och vi badade jättemycket.







En sällsynt Apollofjäril lyckades flyga kring oss när vi gick iland och intog vår matsäck.





Ganska rolig bild om ni tänker efter.











Enzo


Månz











Far och Son



Ja det var ett axplock av många bilder jag tog den helgen. Lite av mig själv har jag dock delat med mig av.

Inser att som barn i denna miljö tyckte jag mycket om att gå ensam på ängar och i skogen. När mamma städade plockade jag alltid blommor. Anette och jag lekte väl mycket men senare år minns jag inte att hon var med lika mycket.
När jag var liten var jag rädd för smådjur och sånt som flög omkring mig men jag var mycket modig på många andra sätt och nu älskar jag djur och är inte ens rädd för spindlar eller några andra kryp. Getingar gillar jag fortfarande inte men har inte skräck för dom precis.

Jag hoppas ni tyckt om bilderna. Synd ni inte kan se dom på större bild där dom gör sig mycket bättre.

Nu är det läggdags....ska ha massage i morgon på min "lilla" Björn. Så det blir nog att ta i kan jag tänka.

                                                                                                                                                      Natti natti