Beslutet...
Efter mycket velande hurvida jag skulle resa eller ej så kom jag iväg i morse. Det var 7 grader varmt och regnade. Det värsta var att min stereo inte fungerar . Den ingår nog i detta med mitt elfel i bilen.
När jag kom till Norrköping så började det plinga igen och airbaglampan blinkade. jag stannade vid shell och ringde min bilmeck. Det kunde inte hände mer än att kudden inte löste ut om jag krockar. Nu lyser den konstant.
Blir tvungen at lämna in den när jag kommer hem.
Jag stannade och hälsade på Anette Anderssson i Ankarsrum ( blev många A.n där :9 ) Det var jättekul att träffas igen efter alla år. Hon har ett sånt fint litet hus som hon har gjort så mycket arbete i och det var verkligen fint.
Körde därifrån mot Hjorted för att komma ut på E22 igen. När jag åkte mellen Ankarsrumm och Hjorted så blev det en riktig nostalgitrip. Jag kände igen varenda meter på vägen ! Så många gånger jag åkt fram och tillbaka på den vägen när barnen var små. Så vackert allt var fortfarande. Försökte köra på det sättet jag då brukade göra med min SAAB V4 som jag då hade. Men men nej nej min Chrysler låg i lä...självklart vad slår en sån Rallybil som en saab v4. Var ju heller inte lika tuff som på den tiden :(
Hallå mina barn ni måste åka den där vägen nångång och uppleva minnena...
Jag åkte förbi vårdcentralen och mindes att jag var dit en gång och tog bort styngn på magen.
Jag hade blivit så sjuk och jag var ensam med barnen. Ronnie som inte var så gammal insåg att hans mamma behövde till sjukhuset. Jag hade ingen ork att tala så jag viskade svagt till honom hur han skulle göra. Han var så duktig och ringde alldeles själv. Minns att han var väldigt orolig.
Jag hade 42,7 i feber när jag kom till sjukhuset.
Dom hittade inget fel på mig ...minns allt som en dimma...dom tog ryggmärgsprov m.m
Det sista jag minns innan allt var borta var att en sjuksköterska sa " Hon är kanske ett fall för gyn" Så rätt hon hade. Jag hade livmoderinflammation! Det blev en rasande fart på dom...
Ibland undrar jag vad som hade hänt om inte Ronnie hade förstått att jag behövde till sjukhuset. Hade jag blivit frisk? Hade Zandra funnits? Sådana tankar dök upp när jag åkte förbi där.
Resan gick bra det var i snitt 8 grader hela vägen så någon snö kom där inte i allafall :) Däremot är det väldigt kallt här i stugan. Jag har högtryck på elementen och har tänt massor av värmeljus.
Jag kom hit vid strax efter 3 em och skådade lite innan jag åkte till stugan. Jag har packat upp bäddat och ätit middag.
Hann se 17 arter innan jag kom till stugan. En stor Rova skrämde upp massor av gäss starar tofsvipor och fiskmåsar. Såg den inte förrän den var en bit bort och jag hann inte få upp tuben förrän den var borta. Hann se att det var en örn men inte vilken art. Det har ju setts både Kungsörn och stäppörn på ön så vi får väl se i morgon :)
När jag kom till Norrköping så började det plinga igen och airbaglampan blinkade. jag stannade vid shell och ringde min bilmeck. Det kunde inte hände mer än att kudden inte löste ut om jag krockar. Nu lyser den konstant.
Blir tvungen at lämna in den när jag kommer hem.
Jag stannade och hälsade på Anette Anderssson i Ankarsrum ( blev många A.n där :9 ) Det var jättekul att träffas igen efter alla år. Hon har ett sånt fint litet hus som hon har gjort så mycket arbete i och det var verkligen fint.
Körde därifrån mot Hjorted för att komma ut på E22 igen. När jag åkte mellen Ankarsrumm och Hjorted så blev det en riktig nostalgitrip. Jag kände igen varenda meter på vägen ! Så många gånger jag åkt fram och tillbaka på den vägen när barnen var små. Så vackert allt var fortfarande. Försökte köra på det sättet jag då brukade göra med min SAAB V4 som jag då hade. Men men nej nej min Chrysler låg i lä...självklart vad slår en sån Rallybil som en saab v4. Var ju heller inte lika tuff som på den tiden :(
Hallå mina barn ni måste åka den där vägen nångång och uppleva minnena...
Jag åkte förbi vårdcentralen och mindes att jag var dit en gång och tog bort styngn på magen.
Jag hade blivit så sjuk och jag var ensam med barnen. Ronnie som inte var så gammal insåg att hans mamma behövde till sjukhuset. Jag hade ingen ork att tala så jag viskade svagt till honom hur han skulle göra. Han var så duktig och ringde alldeles själv. Minns att han var väldigt orolig.
Jag hade 42,7 i feber när jag kom till sjukhuset.
Dom hittade inget fel på mig ...minns allt som en dimma...dom tog ryggmärgsprov m.m
Det sista jag minns innan allt var borta var att en sjuksköterska sa " Hon är kanske ett fall för gyn" Så rätt hon hade. Jag hade livmoderinflammation! Det blev en rasande fart på dom...
Ibland undrar jag vad som hade hänt om inte Ronnie hade förstått att jag behövde till sjukhuset. Hade jag blivit frisk? Hade Zandra funnits? Sådana tankar dök upp när jag åkte förbi där.
Resan gick bra det var i snitt 8 grader hela vägen så någon snö kom där inte i allafall :) Däremot är det väldigt kallt här i stugan. Jag har högtryck på elementen och har tänt massor av värmeljus.
Jag kom hit vid strax efter 3 em och skådade lite innan jag åkte till stugan. Jag har packat upp bäddat och ätit middag.
Hann se 17 arter innan jag kom till stugan. En stor Rova skrämde upp massor av gäss starar tofsvipor och fiskmåsar. Såg den inte förrän den var en bit bort och jag hann inte få upp tuben förrän den var borta. Hann se att det var en örn men inte vilken art. Det har ju setts både Kungsörn och stäppörn på ön så vi får väl se i morgon :)
Kommentarer
Postat av: Linda
Ja jag har ett svagt minne att du blev hämtad av ambulans tror jag? Man har alltid en längtan ner till småland...
Postat av: Anette Andersson
Hej...de va ju skoj att resan gick bra....de va många aha upplevelser på resan ner ...såg jag efter jag har läst detta...skoj...Tur att minnena håller sig kvar uppe i hjärnkontoret....Ha de gött...// Nettan
Trackback