Den 8 januari 2008

Du mitt änglabarnbarn som aldrig fick ta första andetaget till denna jord. Varför????
Varför är Gud så orättvis??  Detta lilla vackra gossebarn som fick namnet av sina gråtande föräldrar då han låg i sin fars armar livlös. Varför fick inte han komma som var så efterlängtad och älskad?
Hur kan man trösta sin dotters så fruktansvärda förlust av sitt BARN!!

Hur tröstar man lilla Hugo som väntat på sin lillebror med stor förväntan. Hur tröstar man en stolt Far som just fått sin andra son?
Jag kan inget ändra på det som skett hur jag än vill, så himla mycket jag vill ,ska ni veta. Jag kan bara älska dom och tänka på dom ge dom omsorg och älska lilla ängeln Emil.

Bilden av Emil på förlossningsbordet utan skrik och bilden av hans föräldrars första blick på sitt livlösa barn kommer aldrig försvinna från min näthinna. Kanske blekna med tiden men aldrig försvinna.
Rösterna från deras ångest och sorg gråt kommer alltid att följa mig.

Aldrig ska jag glömma lilla Hugos, 2 år gammal, fråga när jag hämtar honom från dagis och måste berätta att lillebror aldrig kommer att få komma hem, gråter bebisen då?
Nej bebisen gråter inte. Så mycket som blev tvunget att förklarats. Ni ska veta hur hemskt stor förlusten är för detta lilla barn som väntat så mycket. Så starka reaktionerna varit.
Hugo är ett mycket klokt barn och jag vet att han kan trösta.  Jag tackar för att han finns och att dom har varandra.

Det har aldrig funnits någon som sagt att livet är rättvist. Jag har aldrig hört någon säga det.
 

 Du mitt lilla barnbarn i himmelen
Som aldrig fick ta ditt första andetag
du är saknad av din mamma varje dag
din pappa och storebror.
Sorgen är tung i allas hjärtan,
din familj du aldrig träffa var stor.
Vi är många som älskar dig genom smärtan.
En dag vi träffas men långt dit ännu
på jorden vi  ännu en tid måste stanna.
men du finns alltid här i våra hjärtan
och väldigt varmt och nära din mamma.

                                                                   Kram  Mormor



Kommentarer
Postat av: souad

Fruktansvärt.....jag vet själv hur det kändes att förlora sitt första barn, också en pojke. Tiden kommer nog aldrig att läka detta sår, men på något konstigt sätt går det att hitta en mening med det som skett såsmåningom. Emil har redan gett mycket till sin familj, och kommer fortsätta att göra det genom sin andliga närvaro. Varma kramar till dig Jeanette, Omar,Hugo och mormor Tina förstås. Jättefin dikt Tina.

2008-01-11 @ 16:52:10
Postat av: Siv Werner

Älskade Tina !

Det är svårt att hitta ord- ord som kan beskriva den smärta man känner för er.Du kunde verkligen förmedla era intryck på ett alldeles rörande sätt.Jag vet inte hur jag skall kunna trösta , men försök se det ,som att det
finns inte många, som är mamma eller mormor till ett änglabarn.Kära Jeanette med familj mitt allra djupaste deltagande i er stora sorg.

2008-01-12 @ 13:39:15
Postat av: Sandra Hamngren

Jätte fin dikt Krille.
du vetju att jag finns om du behöver mig (:
vi ses i morgon. :D

2008-01-17 @ 16:55:08
Postat av: Sandra Hamngren

Jätte fin dikt Krille.
du vetju att jag finns om du behöver mig (:
vi ses i morgon. :D

2008-01-17 @ 16:55:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback